Time
Tiden rusar iväg och det känns som om man inte hinner göra allt man skulle vilja! storhandlade idag (igen) inför våran 30 årsfest vi ska ha imorrn, fick som tur var hem dannes presenter idag efter mycke slit :)
Sitter just nu och väntar på att svärfar med fru ska komma upp till oss från Gotland, så ska vi bara ha myskväll med räkor vin och godis såklart.
Blir förövrigt dagisfröken igen eller iaf vikarie då jag fortfarande har kvar mina andra jobb:)
Pappa mår förövrigt ganska bra just nu, fasten hans värden är väldigt låga och det får honom att bli trött och inte orka så mycket, men jag har faktist tagit det här med hans sjukdom mycket bättre än vad jag trodde att jag skulle göra
men det känns fortfarande ofattbart att tänka tanken att MIN PAPPA har faktist Cancer och man kan aldrig garantera en Cancer sjuk människa att de kommer bli helt återställda. Efter att läst mycket och frågat om just denna typ av sjukdom så känner jag mig lättad då chansen att faktist överleva är 80% vilket får mig att hoppas varje dag att pappa snart ska slippa alla dessa mediciner och kan få börja leva sitt liv som vanligt igen med jobb, familj och musiken.
Jag har inte mycket att klaga över utan är glad och nöjd med livet, även om det alltid är små saker som jag irreterar mig på som att
* hunden hårar
* Det bor små möss i mina husväggar
* Det är jobbigt att ha storstädning hemma )då danne anklagar mig för att vara slarvig)
Men vad är det för små skitsaker att reta upp sig på när man faktist lever och igentligen har det riktigt bra
Sitter just nu och väntar på att svärfar med fru ska komma upp till oss från Gotland, så ska vi bara ha myskväll med räkor vin och godis såklart.
Blir förövrigt dagisfröken igen eller iaf vikarie då jag fortfarande har kvar mina andra jobb:)
Pappa mår förövrigt ganska bra just nu, fasten hans värden är väldigt låga och det får honom att bli trött och inte orka så mycket, men jag har faktist tagit det här med hans sjukdom mycket bättre än vad jag trodde att jag skulle göra
men det känns fortfarande ofattbart att tänka tanken att MIN PAPPA har faktist Cancer och man kan aldrig garantera en Cancer sjuk människa att de kommer bli helt återställda. Efter att läst mycket och frågat om just denna typ av sjukdom så känner jag mig lättad då chansen att faktist överleva är 80% vilket får mig att hoppas varje dag att pappa snart ska slippa alla dessa mediciner och kan få börja leva sitt liv som vanligt igen med jobb, familj och musiken.
Jag har inte mycket att klaga över utan är glad och nöjd med livet, även om det alltid är små saker som jag irreterar mig på som att
* hunden hårar
* Det bor små möss i mina husväggar
* Det är jobbigt att ha storstädning hemma )då danne anklagar mig för att vara slarvig)
Men vad är det för små skitsaker att reta upp sig på när man faktist lever och igentligen har det riktigt bra
Live today
Cancer
Känner inte att det här med att blogga är riktigt min grej, men är ändå skönt att veta att man kan när man väl känner för det få skriva av sig med några rader om livets gång.
Min älskade far mår förvånadsvärt bra, han har nyligen avslutat kur 2 av cellgifter och mår som väntat, feber lite små infektioner och inlagd igen på Ks. Det är en konstig känsla att inte kunna åka över och träffa sin förälder när man vill utan man måste vara helt säker på att man själv inte har något virus i kroppen som kan smitta honom som gör att han blir ännu sämre.
Jag har nog inte vant mig ännu med tanken att han faktist har Cancer, men en sak har jag lärt mig och det är att jag är inte lika rädd för ordet CANCER nu som jag tidigare varit. Då denna sjukdom tog ifrån mig min farmor -00 så börjar detta kännas som en konstig vana i min familj. Vi tar iaf en dag itaget och gör det bästa av situationen.
Jag jobbar och sliter, fixar hemma i huset, försöker ta hand om trädgården när inte mannen min redan hunnit göra det. ska lämna in smarten på service, på arbetsintervju för ett ev nytt jobb som jag sökt :) då blir det heltid där och behov på statoil ist för att jobba deltid där och sen hjälpa mamma lite kvällar och när vi ska ha vip kvällar, så jag ser ingen konstighet med att ha 3 jobb och ingen fritid. =P haha ne jag har beslutat mig för att jobba hårt och göra det jag helst av allt vill göra och det är att leva i nuet och ta hand om mina nära och kära.
Jag mår annars bra, hunden mår bra och mannen mår bra så vad mer kan jag önska mig?
Tack för mig
Och kom ihåg ta hand om varandra man vet aldrig när livet slutar!
Min älskade far mår förvånadsvärt bra, han har nyligen avslutat kur 2 av cellgifter och mår som väntat, feber lite små infektioner och inlagd igen på Ks. Det är en konstig känsla att inte kunna åka över och träffa sin förälder när man vill utan man måste vara helt säker på att man själv inte har något virus i kroppen som kan smitta honom som gör att han blir ännu sämre.
Jag har nog inte vant mig ännu med tanken att han faktist har Cancer, men en sak har jag lärt mig och det är att jag är inte lika rädd för ordet CANCER nu som jag tidigare varit. Då denna sjukdom tog ifrån mig min farmor -00 så börjar detta kännas som en konstig vana i min familj. Vi tar iaf en dag itaget och gör det bästa av situationen.
Jag jobbar och sliter, fixar hemma i huset, försöker ta hand om trädgården när inte mannen min redan hunnit göra det. ska lämna in smarten på service, på arbetsintervju för ett ev nytt jobb som jag sökt :) då blir det heltid där och behov på statoil ist för att jobba deltid där och sen hjälpa mamma lite kvällar och när vi ska ha vip kvällar, så jag ser ingen konstighet med att ha 3 jobb och ingen fritid. =P haha ne jag har beslutat mig för att jobba hårt och göra det jag helst av allt vill göra och det är att leva i nuet och ta hand om mina nära och kära.
Jag mår annars bra, hunden mår bra och mannen mår bra så vad mer kan jag önska mig?
Tack för mig
Och kom ihåg ta hand om varandra man vet aldrig när livet slutar!
